Marcus jägarvantar växer fram.
Nu när en vante är klar och mönstret är bestämt helt och hållet så går det fort.
Det tar ett tag när man hittar på mönster. Jag har alltid en plan när jag börjar ett projekt.
Repar upp en bit, stickar en bit och repar upp en bit. Det låter trist men det är kul. Allt upprepande beror oftast på att jag hittar på något mer medan jag stickar.
Oh men det måste jag ändra..eller det skulle vara kul…
Ni andra som stickar vet ju att tankarna löper medan stickorna går, då kommer snilleblixtarna snabbt och hela tiden.
Ofta tror jag i alla fall att det är snilleblixtar. För det mesta är det ju inte så smart som jag trodde först, man lär så länge man lever.
Det blev en Sverige sida också.
Den syns här. Försvarets sida är foder och kan plockas fram när han får lust.
Härligt tjockt och gosigt med dubbla vantar.
Stor chans att jag stickar fler direkt och får lite dille. Att sticka vantar är aldrig fel…en av mina passioner:)
Dax att hejda sig igen. Den andra vanten måste blir klar så att de frusna händerna blir varma. Typ 30 grader kallt, burr nordliga breddgrader är inte att leka med.